Tillbaka

Hösten 2015 lämnade jag skolundervisning för att jobba som frilansande konsult, föreläsare och författare. Jag ramlade av en händelse in på UR och hade lyckan att få jobba med produktionen Programmera Mera under två år.

Jag har rest till  Danmark, England, Egypten, Finland, Norge, Syd-Korea, Ungern och USA för att prata om programmering digitalisering. Jag har gjort böcker, TV, radio, mjölkpaketsbaksidor. Jag har suttit i möten med politiker, ambassadörer och kungligheter. Allting har varit fantastiskt kul och spännande, men otroligt mycket jobb. Jag jobbade så mycket att jag till slut inte orkade mer. I december 2017 var jag helt slut. Folk sa åt mig att passa på att göra allt, när jag ändå var ett hett namn. ”Du glöms bort fort vet du”. Ja, man glöms fort bort i mediebruset. Saken är den att känslan av tillfredsställelse i det där bruset, är också väldigt kortvarig. Allt blåser bort. I alla fall för mig.

I maj var jag på ett event med barn. Jag skrev hundra autografer och tog selfies på löpande band. Det var kul. Jag blev glad när barn berättade att de verkligen gillade mitt program. När jag kom hem var jag trött.

Någon vecka senare var jag på min senaste klass avslutning när de gick ut nian. Jag hade dem när de gick i trean till femman. Har knappt sett dem på tre år. När jag såg dem där på avslutningen, stora fina ungdomar, som har varit mina små älsklingar. Att få deras kramar och deras tack för det jag gjorde då, för länge sedan, det fick mig att gråta floder för jag kände mig så fylld av kärlek. När jag kom hem öppnade jag datorn och sökte på lediga lärarjobb. Jag visste att jag ville tillbaka till skolan igen.

Nu räknar jag ner dagarna till skolstart. Jag har redan planerat halva årets lektioner. Det är så mycket jag vill hinna med. Ändå vet jag ju att det sällan blir som jag har tänkt mig. Jag är ringrostig också. Har inte varit lärare på länge. Det är fyra år sedan jag hade egna elever. Utan dagligt nötande med elever har min hjärna stagnerat. Jag behöver elver för att utveckla tankarna. Det är i mötet med eleverna som mina bästa idéer har fötts. Det är där på golvet som kreativteten sätts på prov, varje dag.

Jag längtar hem nu, hem till skolan. Hem till elever och utvecklingssamtal, rastvakt och föräldramöten. Det är där jag hör hemma.

Jag har dammat av den här gamla sajten, som en gång skapades tillsammans med mina elever när de gick i år 5 och vi hade Digitalkunskap på schemat. Sedan levde den vidare som ett dokument över mitt arbete på Sjöstadsskolan, som ansvarig för det digitala arbetet på hela skolan. Det går förhoppningsvis att hitta en och annan pärla i arkivet.

Annars är mitt syfte med sajten att dokumentera mitt arbete framöver. Jag vet att många sliter sitt hår på grund av de nya skrivningarna i läroplanen. Kanske kan några av mina tips komma till pass. Jag ska försöka delge så mycket jag kan och jag hoppas det är till nytta för andra.

Önskar en fortsatt fin sommar, och sedan, ett strålande nytt läsår.

Karin

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.