Att kunna använda och förstå digitala verktyg och medier

Digital teknik används i många sammanhang i samhället och inom allt fler yrkesområden. Den här aspekten av digital kompetens handlar om hur eleverna genom undervisningen kan ges förutsättningar att fördjupa och bredda sina kunskaper om och användning av digitala verktyg och medier, inklusive programmering.

Ur Få syn på digitaliseringen, sid. 11.

Det är lätt att tro att digitalisering handlar om att använda digitala verktyg i undervisningen. Om jag låter eleverna träna multiplikationstabellen i en app, är jag hemma då? Nej, självklart inte.

Du måste inte använda snapchatfilter för att vara digitalt kompetent. Digital kompetens kan också innebära att välja bort verktyg och tjänster.

Helst av allt skulle jag vilja slippa prata verktyg över huvud taget. Det är så tråkigt. Det är heller inte min specialitet och det finns många andra som gör det så mycket bättre än jag.

Jag vill prata om förståelsen. Att förstå digitala verktyg och medier. Det är minsann inte det lättaste. Varför måste vi kunna det då? Jo, det hör ihop med mycket av det jag skrev om i inlägget Att förstå digitaliseringens inverkan på samhället. Eftersom alla tjänster vi använder är designade på ett visst sätt, så är det bra att kunna utvärdera vad som är bra och vad som är dåligt. Vad är syftet med att ha ”delaknappen” så tillgängligt? Vad innebär det att google specialskräddar mina sökresultat? Hur kan vi bedöma om en sajt är säker eller inte? Hur vet vi vem som förvarar datan vi knappar in? Det räcker inte att bara kunna navigera snabbt mellan olika verktyg, vi måste också kunna analysera dem.

Jag brukar i dessa sammanhang tala om Digitalt Ytflyt. Inom flerspråkighetsforskningen används begreppet ytflyt om elever som har ett ytligt sett bra språk, men som saknar komplexitet och djupare förståelse. Många av våra unga är hopplöst skickliga på att hantera varenda pryl som hamnar i deras händer. Det är lätt att tänka att de kan så mycket mer än vi, men faktum är att det kvicka knappandet ofta döljer en stor okunskap. Hur ska de kunna veta något om de bakomliggande algoritmerna, om säkerhet och om juridiken som vi lyder under, om ingen lär dem? Att bara ha det ena, utan det andra gör oss inte digitalt kompetenta. Jag behöver verkligen bli bättre på att hantera de digitala verktygen, men mina elever behöver lyssna på vad jag har lära dem om hur allt fungerar.

Som lärare är det också viktigt att komma ihåg att vi har elever med väldigt olika erfarenheter av digitala verktyg och medier. Att inte vara bekväm med att hantera det digitala kan vara rätt pinsamt. Den digitala klyftan brukar det talas om i relation till huruvida individer har tillgång till internet eller ej. Idag använder  99% av alla 12-15-åringar i Sverige internet (Källa: Svenskarna och internet 2018) men det används mest troligt till olika saker. Tidigare studier av skillnaderna i användande, tyder på att vi även här har en skillnad mellan olika elever beroende på hemförhållanden. Klyftan vi ser idag handlar inte så mycket om tillgång, utan om vad eleverna gör med de verktyg de har tillgång till. Används paddan till att passivt konsumera youtube eller till eget skapande, utforskande av appar och ett aktivt lärande? (Skriver jag och sneglar på min egen unge som sitter och glor på youtube i detta nu.)

via GIPHY

För mig kom den första programmeringskursen att innebära en ny syn på den digitala världen. Det som tidigare hade varit helt obegripligt, blev synligt för mig. Jag kunde se if-satserna som dolde sig bakom mina knapptryck. Genom att själv skriva kod i terminalfönstret för att flytta dokument mellan mappar, kände jag att jag hade erövrat min dator på ett nytt sätt. Stunden då jag för första gången tänkte en kritisk tanke om konstruktionen av ett program, minns jag så tydligt, för den förändrade mig för alltid. Jag satt och jobbade i ett program med en databas som var ologiskt uppbyggd. Jag tänkte ”men varför har de inte gjort på det där sättet istället?” och tänkte på en av uppgifterna jag hade haft i min programmeringskurs. Min nästa tanke var ”tänkte jag just det där?” Det kändes så hisnande att kunna kritisera själva strukturen i ett program. En månad tidigare visste jag inte ens vad en if-sats var. Min tredje tanke var att det här måste vi ju kunna i ett digitalt samhälle. Det är inte rättvist att det går runt en massa människor och förstår grunden i allt vi använder varje dag, medan den större massan inte begriper ett dugg.

När jag introducerade programmering för mina elver första gången gjorde jag det med en bild av en TV-studio innan sändning. Jag förklarade att precis som vi på TV bara ser själva programmet och inte alla kameramän, ljus-och ljudtekniker, maskörer, grafiker, elektriker, assistenter, regissörer och annat jobb, ser vi på skärmen bara resultatet av många människors jobb. Jag ville få dem att förstå lite av jobbet som ligger bakom det.

Mitt eget foto från inspelningen av avsnitt 6 av Programmera mera 2.0 med Zeinab, Eira och Malte.

För mig är det här vad programmering i skolan handlar om, en medvetenhet om vad allt det digitala är skapat av och hur vi kan bli kritiska konsumenter och kanske även producenter av verktyg och medier själva. De av mina elever som gjorde kopplingen, kunde resonera kring tekniska lösningar på ett bättre sätt. Jag nådde såklart inte alla. Det hade varit förmätet av mig att tro att jag skulle göra det med mina egna bristfälliga kunskaper, men jag såg så pass många olika prov på kloka elevresonemang, att jag vågade tro att det var rätt väg att gå.

Om programmering i skolan enbart handlar om roliga robotar och coola appar, tror jag att det är helt meningslöst. Om vi inte sätter in det i ett sammanhang och förklarar varför det är viktigt, kan vi lika gärna låta bli. Det är inte så mycket vad du gör, som vad du gör med det, som kommer att göra skillnad. Om ungarna får putta runt en arg fågel med hjälp av kodbrickor i code.org några lektioner, utan sammanhang, så har ni kanske lite kul, men jag tvivlar på att eleverna lär sig något på det. Tänk så här istället: om du inte kan något om programmering och inte vet vad du ska göra med eleverna, se då till att de får med sig andemeningen i det här inlägget.

Allt digitalt är programmerat. Allt som är programmerat kan troligtvis göras på många olika sätt. Det är inte säkert att det vi använder är det bästa. Med kunskaper om programmering får du verktyg att kunna tänka kritiskt kring de tjänster du använder. Du kan också lära dig att skapa eget i framtiden.  Programmering är inte hela världen, men nästan hela världen styrs av programmering, och därför är det viktigt att förstå sig på.

Att förstå digitaliseringens påverkan på samhället

Hur påverkades samhället av att människan lärde sig bruka jorden?

Hur påverkades samhället av boktryckarkonsten?

Hur förändrades Sverige i och med  industrialismen?

Illustration av Karin Nygårds CC: BY SA NC

Genom världshistorien har samhället genomgått en rad förändringar.  Vi har en lång tradition av att analysera dessa skiften historiskt. Digitaliseringen påverkar oss så pass mycket, att det definitivt kommer att hamna som en punkt i framtidens historieböcker.

Skolverket har det som en av fyra aspekter av digital kompetens som grundskolan ska lära ut.

”Den här aspekten av digital kompetens handlar om hur eleverna genom undervisningen kan ges förutsättningar att utveckla sin förståelse för digitaliseringens påverkan på samhället och vilka risker och möjligheter som den kan föra med sig.”

(citat från sidan 10 i Få syn på digitaliseringen)

 

Vad innebär detta i praktiken? Hur kan vi som lärare jobba med detta? Så här tänker jag:

  • Grunden för att kunna förstå digitalisering som något som påverkar oss, är att vi lär eleverna att få syn på vad som är programmerat och inte. Kom ihåg att barn som är födda efter 2010 är jämnåriga med iPad. För dem är pekskärmar det normala och wifi lika självklart som luft. För de flesta av oss som är födda före 1990 är datorer och internet något som vi har sett utvecklas, från krångligt och fast förankrat, till enkelt och trådlöst. Det gör något med relationen till tekniken. Det vi har sett kan vi inte få osett. Den som har suttit och väntat medan modemet jobbade, förstår att internet är något vi kopplar upp till. Det här är förståelse som våra yngre generationer inte får med sig per automatik.

 

  • Genom att uppmärksamma barn redan från förskoleåldern, att tekniken är programmerad av någon, så tänker jag att de får med sig förståelsen för att det digitala är något människor skapar. Längre upp i åldrarna kan eleverna resonera kring hur det spelar roll, att människor skapar de digitala verktyg som vi använder.  Vem är det som har bestämt utseendet på de tjänster vi använder? Varför finns dela-knappen så lättillgänglig? Vad säger uppsättningen av tillgängliga emojis som skaparna av dem? Om vi lägger mycket av vår tilltro till AI i framtiden, hur vet vi att den AI:n bygger på principer som vi tycker är vettiga?

 

  • Det är också bra att tidigt få med sig att digitalt innebär begränsningar. Ett eller noll. Någonstans måste vi göra valet. Människor kan tänka både och, men datorer måste programmeras till antingen eller. Med yngre barn brukar det vara väldigt uppskattat att visualisera olika sätt som datorer är ”dumma” på. Robotar som går in i väggar, en programmerad lärare som inte kan öppna dörren för att ingen sagt ”ta tag i handtaget”, tårtor i fel ordning och  så vidare. För äldre elever (och lärare) kan det vara intressant att titta på The moral machine som är framtagen av MIT, för att illustrera att all teknik bygger på människors moral och etik, när de utformas. Du måste ta ställning till hur den självkörande bilen ska köra i olika hemska scenarion. Ska du döda passagerarna eller fotgängarna?

  • I och med digitaliseringen blir många tjänster smidigare, men också mycket mer sårbara. Vad händer om vi hamnar i långvarigt strömavbrott? Lista vilka tjänster som vi inte skulle kunna nyttja, och hur skulle vi göra då? Dörrar som inte kan öppnas eller stängas, kassasystem som slås ut. Kontokort fungerar inte. Du kan inte heller ta ut pengar från banken eftersom systemen är digitala.  Vad gör den sårbarheten med vårt samhälle? Vad innebär det kontantlösa samhället? Varför är digitala val inte den bästa metoden? Att tidigt väcka den här typen av frågor, gör att vi blir bättre på att hitta svagheter i våra system och fundera på hur vårt samhälle har påverkats av digitaliseringen.

 

 

Få syn på digitaliseringen är skolverkets kommentarsmaterial till de nya skriviningarna om digitalisering som är obligatoriska från juli 2018.