Digitial breakout – escape room i klassrummet

En av mina största hobbys är att göra så kallade escape rooms, där man blir inlåst i ett rum, som bygger på ett tema, och sedan har man en timme på sig att komma ut genom att lösa olika ledtrådar.

Ända sedan det blev klart att jag skulle tillbaka som lärare i skolan, så har jag längtat efter att konstruera något sådant i klassrummet. Jag har dock skjutit på projektet då jag kände att det kräver rätt mycket fix i klassrummet. I måndags fick jag tips om att det finns digitala escape rooms, eller digital breakouts, som lärare konstruerar. Jag började genast göra en egen variant till mina elever till idag, fredagen innan lovet. Det var nästan fånigt enkelt att bygga i google sites.

Eftersom siten ligger inom skolan system, så kan jag inte dela själva sidan, men jag gjorde en film som visar hur den ser ut:

I dag var det alltså dags att testa. Jag visste verkligen inte alls hur det skulle gå. Jag visste inte om eleverna skulle gilla det, om det skulle vara för lätt, om det skulle vara för svårt eller om länkarna ens skulle fungera.

Jag snyggade till mig lite på morgonen, för att komma i rätt stämning. En sträng fröken från forna tiden var tanken. Jag kom in i klassrummet och berättade att jag hade förberett 200 ord i läxa över lovet. Jag stod med bunten papper, med ord på fram och baksida och såg lite lagom skräckingagande ut. Eleverna blev lite upprörda. Jag höll ut på läxan i ett par minuter, innan jag erbjöd dem en väg ut. Om de skulle klara av att lista ut lösenordet genom att klara mina fyra ledtrådar, så väntade ett ”frikort”.

Eleverna jobbade i de grupper som de sitter, fyra och fyra. Eftersom vi bara har datorer till hälften av eleverna, blev det två datorer per grupp. Vissa nöjde sig med en dator, men jag tror på två för att hålla fler aktiva.

Varje grupp fick 4 livlinor var. Jag hade glömt förbereda detta, så jag grabbade tag i ett gäng tuschpennor som ”betalning”. Det här ska jag hitta på något bättre nästa gång. Det var dock strålande att ha de här 4 livlinorna. Det gjorde att jag kunde hålla koll på hur mycket de frågade och det gjorde också att eleverna själva ville sköta sig utan hjälp i större utsträckning än annars.

Det visade sig att uppgifterna var rätt så lagom svåra. Den första gruppen blev färdig efter 30 minuter. Den sista höll på i 45 minuter, tills lektionen var slut.

Här lägger eleverna ett pussel som blir till en bild på medicin, vilket var det första ordet. Först fick de leta efter länken i en bild där den var dold.

 

Här gällde det att se att vissa bokstäver var fetade och efter det, kasta om bokstäverna till ett ord de hade haft i läxa. 

Hörlurar på för att kunna lyssna på ordet som bokstaveras. 

 

Jag hade inte lagt så mycket tanke bakom själva uppgifterna, mer än att de hade koppling till arbetsområden vi har jobbat med under terminen och att allt material de behövde för att lösa gåtorna, fanns i vårt google classroom. Nästa gång kommer jag att lägga ännu mer krut på den inlärande aspekten av upplägget. Saken är att det finns bra pedagogiska poänger som kommer fram i den här typen av övningar. 1) Alla gåtor krävde rättstavade svar. Det gjorde att eleverna var tvungna att vara noggranna där. Det räckte inte att veta vilket ord, utan även hur det stavas. 2) Flera av de resurser som jag har lagt upp i classroom under terminen kunde användas som hjälp. Det är något jag vill att eleverna ska bli bättre på, att leta hjälp på rätt ställe. Det är dumt att googla helt blint, om ens lärare har förberett bra material. 3) Jag har haft svårt att förmedla till eleverna hur svårt det är att urskilja alfebetet när någon bokstaverar ord och man är stressad, vilket gör att det är viktigt att bli riktigt säker på de där bokstäverna som är svåra. Jag hade plockat ihop ett ord med nästan enbart svåra bokstäver, som inte finns på riktigt, för att de skulle vara tvungna att verkligen lyssna och få rätt. Den  övningen var svårast av alla och nu tror jag att alla förstod hur svårt det är och att det inte är så tokigt att öva på…

Jag ser fram emot att konstruera fler sådana här där jag ska träna eleverna i att söka relevant information också. Läsförståelse skulle funka bra också. Ja, egentligen är det väl bara den där berömda fantasin som sätter gränser.

Eleverna gillade det verkligen och det var en härlig lektion. Skön energi i klassrummet och många glada skratt och en del nervositet inför den hotande läxan på 200 ord. Alla klarade sig och jag fick ta med alla mina läxpapper hem. När eleverna skulle gå, stod jag i dörren och krävde ”frikort” om de skulle få gå utan läxa.

Om du vill testa att göra ett eget så tog jag många bra tips från den här spellistan.

Den här filmen använde jag för att göra formulären som jag använder.

Att kunna använda och förstå digitala verktyg och medier

Digital teknik används i många sammanhang i samhället och inom allt fler yrkesområden. Den här aspekten av digital kompetens handlar om hur eleverna genom undervisningen kan ges förutsättningar att fördjupa och bredda sina kunskaper om och användning av digitala verktyg och medier, inklusive programmering.

Ur Få syn på digitaliseringen, sid. 11.

Det är lätt att tro att digitalisering handlar om att använda digitala verktyg i undervisningen. Om jag låter eleverna träna multiplikationstabellen i en app, är jag hemma då? Nej, självklart inte.

Du måste inte använda snapchatfilter för att vara digitalt kompetent. Digital kompetens kan också innebära att välja bort verktyg och tjänster.

Helst av allt skulle jag vilja slippa prata verktyg över huvud taget. Det är så tråkigt. Det är heller inte min specialitet och det finns många andra som gör det så mycket bättre än jag.

Jag vill prata om förståelsen. Att förstå digitala verktyg och medier. Det är minsann inte det lättaste. Varför måste vi kunna det då? Jo, det hör ihop med mycket av det jag skrev om i inlägget Att förstå digitaliseringens inverkan på samhället. Eftersom alla tjänster vi använder är designade på ett visst sätt, så är det bra att kunna utvärdera vad som är bra och vad som är dåligt. Vad är syftet med att ha ”delaknappen” så tillgängligt? Vad innebär det att google specialskräddar mina sökresultat? Hur kan vi bedöma om en sajt är säker eller inte? Hur vet vi vem som förvarar datan vi knappar in? Det räcker inte att bara kunna navigera snabbt mellan olika verktyg, vi måste också kunna analysera dem.

Jag brukar i dessa sammanhang tala om Digitalt Ytflyt. Inom flerspråkighetsforskningen används begreppet ytflyt om elever som har ett ytligt sett bra språk, men som saknar komplexitet och djupare förståelse. Många av våra unga är hopplöst skickliga på att hantera varenda pryl som hamnar i deras händer. Det är lätt att tänka att de kan så mycket mer än vi, men faktum är att det kvicka knappandet ofta döljer en stor okunskap. Hur ska de kunna veta något om de bakomliggande algoritmerna, om säkerhet och om juridiken som vi lyder under, om ingen lär dem? Att bara ha det ena, utan det andra gör oss inte digitalt kompetenta. Jag behöver verkligen bli bättre på att hantera de digitala verktygen, men mina elever behöver lyssna på vad jag har lära dem om hur allt fungerar.

Som lärare är det också viktigt att komma ihåg att vi har elever med väldigt olika erfarenheter av digitala verktyg och medier. Att inte vara bekväm med att hantera det digitala kan vara rätt pinsamt. Den digitala klyftan brukar det talas om i relation till huruvida individer har tillgång till internet eller ej. Idag använder  99% av alla 12-15-åringar i Sverige internet (Källa: Svenskarna och internet 2018) men det används mest troligt till olika saker. Tidigare studier av skillnaderna i användande, tyder på att vi även här har en skillnad mellan olika elever beroende på hemförhållanden. Klyftan vi ser idag handlar inte så mycket om tillgång, utan om vad eleverna gör med de verktyg de har tillgång till. Används paddan till att passivt konsumera youtube eller till eget skapande, utforskande av appar och ett aktivt lärande? (Skriver jag och sneglar på min egen unge som sitter och glor på youtube i detta nu.)

via GIPHY

För mig kom den första programmeringskursen att innebära en ny syn på den digitala världen. Det som tidigare hade varit helt obegripligt, blev synligt för mig. Jag kunde se if-satserna som dolde sig bakom mina knapptryck. Genom att själv skriva kod i terminalfönstret för att flytta dokument mellan mappar, kände jag att jag hade erövrat min dator på ett nytt sätt. Stunden då jag för första gången tänkte en kritisk tanke om konstruktionen av ett program, minns jag så tydligt, för den förändrade mig för alltid. Jag satt och jobbade i ett program med en databas som var ologiskt uppbyggd. Jag tänkte ”men varför har de inte gjort på det där sättet istället?” och tänkte på en av uppgifterna jag hade haft i min programmeringskurs. Min nästa tanke var ”tänkte jag just det där?” Det kändes så hisnande att kunna kritisera själva strukturen i ett program. En månad tidigare visste jag inte ens vad en if-sats var. Min tredje tanke var att det här måste vi ju kunna i ett digitalt samhälle. Det är inte rättvist att det går runt en massa människor och förstår grunden i allt vi använder varje dag, medan den större massan inte begriper ett dugg.

När jag introducerade programmering för mina elver första gången gjorde jag det med en bild av en TV-studio innan sändning. Jag förklarade att precis som vi på TV bara ser själva programmet och inte alla kameramän, ljus-och ljudtekniker, maskörer, grafiker, elektriker, assistenter, regissörer och annat jobb, ser vi på skärmen bara resultatet av många människors jobb. Jag ville få dem att förstå lite av jobbet som ligger bakom det.

Mitt eget foto från inspelningen av avsnitt 6 av Programmera mera 2.0 med Zeinab, Eira och Malte.

För mig är det här vad programmering i skolan handlar om, en medvetenhet om vad allt det digitala är skapat av och hur vi kan bli kritiska konsumenter och kanske även producenter av verktyg och medier själva. De av mina elever som gjorde kopplingen, kunde resonera kring tekniska lösningar på ett bättre sätt. Jag nådde såklart inte alla. Det hade varit förmätet av mig att tro att jag skulle göra det med mina egna bristfälliga kunskaper, men jag såg så pass många olika prov på kloka elevresonemang, att jag vågade tro att det var rätt väg att gå.

Om programmering i skolan enbart handlar om roliga robotar och coola appar, tror jag att det är helt meningslöst. Om vi inte sätter in det i ett sammanhang och förklarar varför det är viktigt, kan vi lika gärna låta bli. Det är inte så mycket vad du gör, som vad du gör med det, som kommer att göra skillnad. Om ungarna får putta runt en arg fågel med hjälp av kodbrickor i code.org några lektioner, utan sammanhang, så har ni kanske lite kul, men jag tvivlar på att eleverna lär sig något på det. Tänk så här istället: om du inte kan något om programmering och inte vet vad du ska göra med eleverna, se då till att de får med sig andemeningen i det här inlägget.

Allt digitalt är programmerat. Allt som är programmerat kan troligtvis göras på många olika sätt. Det är inte säkert att det vi använder är det bästa. Med kunskaper om programmering får du verktyg att kunna tänka kritiskt kring de tjänster du använder. Du kan också lära dig att skapa eget i framtiden.  Programmering är inte hela världen, men nästan hela världen styrs av programmering, och därför är det viktigt att förstå sig på.

Att förstå digitaliseringens påverkan på samhället

Hur påverkades samhället av att människan lärde sig bruka jorden?

Hur påverkades samhället av boktryckarkonsten?

Hur förändrades Sverige i och med  industrialismen?

Illustration av Karin Nygårds CC: BY SA NC

Genom världshistorien har samhället genomgått en rad förändringar.  Vi har en lång tradition av att analysera dessa skiften historiskt. Digitaliseringen påverkar oss så pass mycket, att det definitivt kommer att hamna som en punkt i framtidens historieböcker.

Skolverket har det som en av fyra aspekter av digital kompetens som grundskolan ska lära ut.

”Den här aspekten av digital kompetens handlar om hur eleverna genom undervisningen kan ges förutsättningar att utveckla sin förståelse för digitaliseringens påverkan på samhället och vilka risker och möjligheter som den kan föra med sig.”

(citat från sidan 10 i Få syn på digitaliseringen)

 

Vad innebär detta i praktiken? Hur kan vi som lärare jobba med detta? Så här tänker jag:

  • Grunden för att kunna förstå digitalisering som något som påverkar oss, är att vi lär eleverna att få syn på vad som är programmerat och inte. Kom ihåg att barn som är födda efter 2010 är jämnåriga med iPad. För dem är pekskärmar det normala och wifi lika självklart som luft. För de flesta av oss som är födda före 1990 är datorer och internet något som vi har sett utvecklas, från krångligt och fast förankrat, till enkelt och trådlöst. Det gör något med relationen till tekniken. Det vi har sett kan vi inte få osett. Den som har suttit och väntat medan modemet jobbade, förstår att internet är något vi kopplar upp till. Det här är förståelse som våra yngre generationer inte får med sig per automatik.

 

  • Genom att uppmärksamma barn redan från förskoleåldern, att tekniken är programmerad av någon, så tänker jag att de får med sig förståelsen för att det digitala är något människor skapar. Längre upp i åldrarna kan eleverna resonera kring hur det spelar roll, att människor skapar de digitala verktyg som vi använder.  Vem är det som har bestämt utseendet på de tjänster vi använder? Varför finns dela-knappen så lättillgänglig? Vad säger uppsättningen av tillgängliga emojis som skaparna av dem? Om vi lägger mycket av vår tilltro till AI i framtiden, hur vet vi att den AI:n bygger på principer som vi tycker är vettiga?

 

  • Det är också bra att tidigt få med sig att digitalt innebär begränsningar. Ett eller noll. Någonstans måste vi göra valet. Människor kan tänka både och, men datorer måste programmeras till antingen eller. Med yngre barn brukar det vara väldigt uppskattat att visualisera olika sätt som datorer är ”dumma” på. Robotar som går in i väggar, en programmerad lärare som inte kan öppna dörren för att ingen sagt ”ta tag i handtaget”, tårtor i fel ordning och  så vidare. För äldre elever (och lärare) kan det vara intressant att titta på The moral machine som är framtagen av MIT, för att illustrera att all teknik bygger på människors moral och etik, när de utformas. Du måste ta ställning till hur den självkörande bilen ska köra i olika hemska scenarion. Ska du döda passagerarna eller fotgängarna?

  • I och med digitaliseringen blir många tjänster smidigare, men också mycket mer sårbara. Vad händer om vi hamnar i långvarigt strömavbrott? Lista vilka tjänster som vi inte skulle kunna nyttja, och hur skulle vi göra då? Dörrar som inte kan öppnas eller stängas, kassasystem som slås ut. Kontokort fungerar inte. Du kan inte heller ta ut pengar från banken eftersom systemen är digitala.  Vad gör den sårbarheten med vårt samhälle? Vad innebär det kontantlösa samhället? Varför är digitala val inte den bästa metoden? Att tidigt väcka den här typen av frågor, gör att vi blir bättre på att hitta svagheter i våra system och fundera på hur vårt samhälle har påverkats av digitaliseringen.

 

 

Få syn på digitaliseringen är skolverkets kommentarsmaterial till de nya skriviningarna om digitalisering som är obligatoriska från juli 2018.

Digital kompetens -inte längre valfritt

Året var 2013. Jag hade fått förtroendet av min dåvarande rektor, Lena Lindbladh Pedersen,  att få ta fram innehållet i mitt eget ämne, Digitalkunskap. Sommaren ägnades åt studier för att kunna mejsla fram en så bra kurs som möjligt för mina elever i årskurs 5. Det landade i bilden här ovanför. Med en teckning i A3, ihoprullad under armen gick jag till rektor Lena och förklarade hur jag tänkte. Den teckningen hängde sedan kvar på Lenas rum så länge hon jobbade kvar på Sjöstadsskolan.

Jag hade själv glömt bort den, när min teacherhack-kollega, Terese Raymond, frågade efter den igår. Jag letade lite i mina arkiv och hittade bilden med de delar som jag ansåg som viktiga för digital kompetens år 2013. Jag tycker att översikten håller rätt bra än idag. Faktum är att mycket av detta går att översätta till Skolverkets fyra aspekter av digital kompetens som går att läsa om i kommentarsmaterialet Få syn på digitaliseringen.

De fyra aspekterna är:

  • Att förstå digitaliseringens påverkan på samhället
  • Att kunna använda och förstå digitala verktyg och medier
  • Att ha ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt
  • Att kunna lösa problem och omsätta idéer till handling

Alla som jobbar inom skolan har som uppdrag att se till att eleverna utvecklar de här fyra aspekterna. Det ingår i grunduppdraget. Det är lika lite valfritt som att jobba med demokrati eller allas lika värde. Jag är trött på att digitalisering anses som något onödigt och extra som man kan hålla på med om man har tid. Läroplanen är inte ett smörgåsbord där vi kan välja och vraka. Det är våra styrdokument som vi måste följa, oavsett om vi gillar det eller ej.

Jag är också trött på att det pratas om att det inte finns tid eller resurser till att utbilda lärare i digital kompetens. Det är inte raketforskning det handlar om. Börja i någon liten ände. Lyssna på en podd, kolla ett youtube-klipp, läs en bok. Det finns så många resurser idag, fria att använda och lära sig av. Det måste inte till en 7,5 poängskurs på universitetet för att komma igång. I längden kanske det behövs, men inte som första steg. Det är bättre att ta ett myrsteg framåt, än att att stå och vänta på att det ska komma något digitalt lyft eller liknande.

Digitaliseringen påverkar oss varje dag. Det är ingen liten strunsak. Det är blodigt allvar.

 

Argumenterande texter på engelska

Så här i valtider jobbar eleverna i år 5 med att lära sig skriva argumenterande texter på svenskan. Då tyckte jag att jag skulle göra detsamma på engelska.  Idag har jag haft den första lektionen av fyra planerade.

Jag inledde med att fråga eleverna om vad de har lärt sig om argumenterande texter på svenska. Vi pratade om att texten ska följa en viss form och att det finns ord och begrepp som är bra att kunna. Jag gick igenom listan med begrepp som jag har tagit fram för arbetsområdet. Jag känner nu efteråt att jag var lite för ofokuserad och inte gav dem någon bra struktur. Det var teknikstrul i klassrummet, så jag tappade koncentrationen och därmed missade jag att följa min plan. Det får jag göra bättre i morgon.

Jag delade ut en argumenterande text som jag hade klippt i sär. Eleverna sitter fyra och fyra i grupper, så varje grupp fick ett textpussel att sätta ihop. Till sin hjälp hade de begreppsordlistan, så att de kunde se i vilken ordning de olika delarna skulle komma i texten. Även här känner jag att jag hade kunnat göra ett bättre jobb med utdelningen av lapparna och instruktionerna. Någon grupp såg saxmärkena och satte helt enkelt ihop texten efter det. Smarta barn – klantig lärare.

Sedan läste vi texten tillsammans och översatte och diskuterade ämnet, för eller emot internet. Det var egentligen inte meningen att vi skulle diskutera innehållet, men det kändes naturligt när eleverna började oponera sig mot texten.

Vi jobbar med argumenterande texter just nu.

Ringrostig rookie

Nu är skolan igång igen. Min första skolstart på fyra år. Den första någonsin på min nya skola, Hamnskolan. Jag jobbar 50% som ansvarig för Svenska som andraspråk och jag undervisar i engelska i årkurs 5. Otroligt roligt bägge delarna. Eftersom det är 20 år sedan jag gick ut lärarutbildningen, kan man ju tycka att jag borde känna mig som en gammal räv. Istället ligger jag här på soffan och pustar ut efter ännu en dag. Jösses vad trött jag blir av allt det nya.

Svenska som andraspråk var min inriktning när jag läste till lärare och jag har ju jobbat i Rinkeby i 11 år, så jag tänkte att det där har jag ju koll på. Ack nej! Som vanligt med lärarjobbet är en tjänst aldrig lik en annan. Det är stor skillnad på att vara klasslärare i ett område där alla har svenska som andraspråk, mot att försöka se till att 45 elever mellan F-6, får vad de behöver i klasser där de flesta har svenska som modersmål. Jag har ännu inte fått någon koll på hur jag ska lägga upp mina dagar, så att eleverna får det så bra som möjligt. Famlar runt.

Jobbar med de där vokalerna, hur de låter egentligen.

Engelska är också helt annorlunda nu, än sist jag undervisade i engelska på mellanstadiet. Det märks att eleverna tittar mer på youtube och andra nättjänster där de plockar upp engelska. Det är en annan nivå på eleverna. De förstår bättre när jag pratar engelska och är mer benägna att prata engelska på lektionerna. Det är intressant att se. Jag har valt att inte använda en och samma lärobok till alla elever, eftersom jag tycker det är svårt att anpassa efter elevernas olika nivåer. Det innebär mer jobb för mig, i form av att förbereda texter och övningar, men det är också roligare tycker jag. Språk som språk tänker jag och försöker applicera samma tankesätt på engelskan, som i svenska som andraspråk. Det kommer även att bli programmering på
engelskan längre fram. Det är också språk.

Den bästa nyheten med arbetet nu, jämfört med tidigare, är att vi har google classroom. Tyvärr har vi inte en-till-en i klassen, men det finns chromebooks till hälften och framför allt kan jag förbereda lektionerna så att eleverna har materialet innan lektionen börjar. Jag har även möjlighet att göra individuellt material till de elever som behöver specialanpassningar, utan att det syns. Det är så smidigt att jag blir tårögd. Jag ser fram emot elevernas första inlämning, för det ser så smart ut att få allt digitalt så att jag kan se ”pling” när texterna lämnas in.

 

 

Tillbaka

Hösten 2015 lämnade jag skolundervisning för att jobba som frilansande konsult, föreläsare och författare. Jag ramlade av en händelse in på UR och hade lyckan att få jobba med produktionen Programmera Mera under två år.

Jag har rest till  Danmark, England, Egypten, Finland, Norge, Syd-Korea, Ungern och USA för att prata om programmering digitalisering. Jag har gjort böcker, TV, radio, mjölkpaketsbaksidor. Jag har suttit i möten med politiker, ambassadörer och kungligheter. Allting har varit fantastiskt kul och spännande, men otroligt mycket jobb. Jag jobbade så mycket att jag till slut inte orkade mer. I december 2017 var jag helt slut. Folk sa åt mig att passa på att göra allt, när jag ändå var ett hett namn. ”Du glöms bort fort vet du”. Ja, man glöms fort bort i mediebruset. Saken är den att känslan av tillfredsställelse i det där bruset, är också väldigt kortvarig. Allt blåser bort. I alla fall för mig.

I maj var jag på ett event med barn. Jag skrev hundra autografer och tog selfies på löpande band. Det var kul. Jag blev glad när barn berättade att de verkligen gillade mitt program. När jag kom hem var jag trött.

Någon vecka senare var jag på min senaste klass avslutning när de gick ut nian. Jag hade dem när de gick i trean till femman. Har knappt sett dem på tre år. När jag såg dem där på avslutningen, stora fina ungdomar, som har varit mina små älsklingar. Att få deras kramar och deras tack för det jag gjorde då, för länge sedan, det fick mig att gråta floder för jag kände mig så fylld av kärlek. När jag kom hem öppnade jag datorn och sökte på lediga lärarjobb. Jag visste att jag ville tillbaka till skolan igen.

Nu räknar jag ner dagarna till skolstart. Jag har redan planerat halva årets lektioner. Det är så mycket jag vill hinna med. Ändå vet jag ju att det sällan blir som jag har tänkt mig. Jag är ringrostig också. Har inte varit lärare på länge. Det är fyra år sedan jag hade egna elever. Utan dagligt nötande med elever har min hjärna stagnerat. Jag behöver elver för att utveckla tankarna. Det är i mötet med eleverna som mina bästa idéer har fötts. Det är där på golvet som kreativteten sätts på prov, varje dag.

Jag längtar hem nu, hem till skolan. Hem till elever och utvecklingssamtal, rastvakt och föräldramöten. Det är där jag hör hemma.

Jag har dammat av den här gamla sajten, som en gång skapades tillsammans med mina elever när de gick i år 5 och vi hade Digitalkunskap på schemat. Sedan levde den vidare som ett dokument över mitt arbete på Sjöstadsskolan, som ansvarig för det digitala arbetet på hela skolan. Det går förhoppningsvis att hitta en och annan pärla i arkivet.

Annars är mitt syfte med sajten att dokumentera mitt arbete framöver. Jag vet att många sliter sitt hår på grund av de nya skrivningarna i läroplanen. Kanske kan några av mina tips komma till pass. Jag ska försöka delge så mycket jag kan och jag hoppas det är till nytta för andra.

Önskar en fortsatt fin sommar, och sedan, ett strålande nytt läsår.

Karin

Introduktion till Bee-Bot

Idag hade jag en härlig dag med tvåorna igen. Det är väldigt trevliga grupper, så även om jag inte kände mig helt pigg, kunde jag inte tänka mig att missa en förmiddag med dem.

Vi repeterade lite vad vi gjorde förra veckan, när vi lekte internetkull. Många kom mest ihåg hajarna i mitten. Det är ju inte så att hajar är det vanligaste som drabbar information på internet, men det är rätt kul att det finns hajar som gillar att tugga på fiberkablarna på havsbotten.

Idag jobbade vi med Bee-Bots. Vi jobbade först i ring tillsammans. Vi fick dela två och två på bina. Det gick jättebra att turas om. Jag hörde ingen som klagade. Vi testade att få biet in i mitten och sedan att gå på olika sätt i ringen. När vi åtminstone provat alla knappar, fick paren bygga sina egna banor och testa sig fram. Även här var samarbetet väldigt fint.

Internet-kull i årskurs 2

Idag och två fredagar framöver kommer jag att jobba med årskurs 2 om internet och programmering.

World's First Computer, the Electronic Numerical Integrator and Calculator (ENIAC)

Första lektionen pratade vi om den första datorn ENIAC, hur den var stor som fyra klassrum och kunde räkna 5000 uträkningar i sekunden. Idag kan våra mobiltelefoner göra 30.000.000.000 uträkningar på en sekund.

Vi pratade om hur datorn egentligen bara kan förstå ettor och nollor. Att varje bokstav skrivs med åtta stycken ettor och nollor i olika kombinationer.

Här står det PROGRAMMERING med binär kod.
Här står det PROGRAMMERING med binär kod.

Vi avslutade med att leka internet-kull. 8 elever fick en etta eller nolla för att bilda en bokstav. Bokstaven skulle ta sig över till en annan dator (andra sidan av rummet). På vägen fanns hinder i form av trängsel i kablarna, strömavbrott eller hajar som vill äta upp kablarna.

Om en etta eller nolla blev tagen fick hindret hålla fast i fem sekunder innan den fick springa vidare.

När alla ettor och nollor kommit över, gällde det att ställa sig i rätt ordning igen, annars syns inte bokstaven som skickats via internet.IMG_2652

Det här är en grov förenkling av hur internet fungerar så klart. Egentligen skickas informationen i paket om 1480 bytes. Här har vi en endaste byte som motsvarar 8 bits. Det räcker rätt bra för att illustrera i alla fall. Principen att informationen delas upp och plockas ihop igen är densamma, även om det är större paket.

Prat om porr

I samband med åttornas tema Kärlek och Sex, hade vi idag en lektion om porr i sjuttongrupperna. Porr är så mycket mer tillgängligt idag mot innan internet fanns, vilket gör att vi måste ta upp frågan och prata om det inom sex- och samlevnadsundervisningen.

Lektionen inleddes med anonyma frågor via mentimeter, för att ta reda på elevernas erfarenhet av och inställning till porr. Vi resonerade tillsammans kring svaren, vad det innebär att tycka porr är obehagligt och att en inte bryr sig.

Skärmavbild 2015-02-16 kl. 15.41.31 Skärmavbild 2015-02-16 kl. 15.41.44

Sedan jobbade vi med bilder och frågor från presentationen här nedanför. Vi gjorde lite olika i alla grupperna. I någon grupp skrev eleverna på postitlappar, i någon grupp samlade vi tankar tillsammans på tavlan.

Lektionen avslutades med att eleverna fick lista argument för och emot porr.

Det är overkligt
En får höga förväntningar
dåligt om det handlar om våldtäkt
Ger fel bild av sex
förnedrande
småbarn kan hitta det på nätet

en blir mindre desperat
lär sig ställningar
använda kondom
färre våldtäkter
om en inte har tid med sex
om en är handikappad

PORR